Jag satt och läste, en bok, i britsen på färjan från Göteborg till Newcastle. Det var relativt hög sjö så båten gungade kännbart. Jag hade stagat upp med kuddar och täcken bakom ryggen. 

Jag vaknade av att jag hade ont i nacken. Jag hade somnat med huvudet hängande snett framåt vänster. Jag gnuggade mig i nacken och gjorde i ordning bädden och lade mig tillrätta

På morgonen kändes allt som vanligt.

Jag tror det var efter något eller några dygn jag började få ont i höger överarm. Det blev värre för var dag.

För det mesta blev det bättre av att röra på sig. Vi vandrade en hel del i de Skotska högländerna.

Väl hemma och tillbaka till arbetsplatsen och allt skulle rulla på. Jag var mitt upp i en för mig framgångsrik karriär.

Värken ville inte ge med sig. Det blev värre. En dag märkte jag att värken ökade om jag böjde huvudet bakåt. Jag förstod då att något hade hänt i nacken. I Bild 1.1 har jag markerat var värken började.

Först misstänkte jag att det hade att göra med mina långa cykelturer. Detta år hade jag cyklat från Dinard i Frankrike, via Belgien, Holland, Tyskland och Danmark hem till Sverige och Vänersborg. 223 mil på 18 dagar. 

Jag hade en hel del värk i nedre delen av nacken under denna cykeltur. Satt lätt framåtlutad och hängde på styret. Fick emellanåt stanna och massera. Det var som en stor svullnad. Men som sagt det gick att massera bort.

Det blev bara värre. Värken blev så gott som outhärdlig. Och hade nu spridit sig ned i armen och upp mot nacken. Och så fort jag rörde huvudet minsta blev det värre. Jag började också känna att känseln försvann i höger tumme. Jag hade också myrkrypningar och domningar.

Nu var det dags för läkarbesök. Mina besvär pekade på att jag hade diskbråck eller diskbuktning på höger sida i halsryggraden nivå C6.

Ordinationen blev hel sjukskrivning, massa läkemedel (T Saroten, T Diclofenac, T Alvedon & T Stesolid (vb.)) och kontakt med sjukgymnastik.

Det skrevs också en remiss till röntgen, för att verifiera misstanken om diskbråck och utesluta andra orsaker t. ex. cancer.

I december 2001 var jag till röntgen på NÄL. 

I bild 1.2 har markerat respektive kota i halsryggen med motsvarande anatomisk beteckning. C1-C7. "C" betyder här "cervical". De svarta heldragna horisontella linjerna visar mellanrummen mellan kotorna. Mellanrummen ska normalt vara ungefär lika stora. Här ser ni att mellanrummen C3-C4 & C6-C7 är bredare än mellanrummen mellan C4-C5 & C5-C6. Röntgenläkarna beskriver detta som "måttlig disksänkning". Och det är inget bevis, i sig självt, på att man har diskbråck. Med åldern sker normalt en s.k. degenerering. Diskarna "vittrar" ned, krymper, blir mindre. Men då borde inte skillnaderna vara så stora, eller?

Jag har också prickat med vita prickar nästan ovala hål, utmed ryggraden (bild 1.2). I dessa "hål" löper ryggradsnerverna ut. Jämför hålen mellan C2-C3, C3-C4 & C6-C7 med hålen mellan C4-C5 & C5-C6. De sistnämnda hålen är något mindre (lägre och smalare) än de ovanför och det nedanför. Normalt ska de vara ungefär lika stora. Givetvis är hålen mindre på höjden eftersom avståndet mellan de kotor som har "disksänkning" är mindre. Men de är också smalare. Det borde de inte vara så. Till viss del blir de smalare p.g.a. att de "leder" som kotorna har är "snedställda" på så sätt att när eller om man får en disksänkning så gör denna "snedställda" led att kotorna "förskjuts" lite framåt/bakåt. (Se bild 1.2.a). Ytterligare en anledning till att det ser ut så här på mig, beror på att jag också har något man kan kalla för "benpålagringar" i dessa områden. Med ett "finare" ord kallas det "stenos".

Rent objektivt innebär detta att de nerver som löper ut från ryggmärgen, nerverna C6 och C5 (håll med om att det är lite förvirrande att de har samma beteckning som kotorna), får mindre utrymme än de ovanför och nedanför.

Jag är en väldigt vetgirig person. Jag ägnade en stor del av min sjukskrivningstid till att ta reda på vad det är som händer i min kropp.

Tiden mellan december 2001 och februari 2002 blev det inte mycket gjort. Då låg jag mest i en liggfåtölj och tittade på TV. Det enda jag kunde röra relativt smärtfritt var vänster arm. Bild 2.1 är från den tiden.

Det gick åt massor med mediciner den här tiden. Jag oroade mig också mycket för framtiden. Tänk om jag inte blir bra?

Jag hade en fruktansvärd värk (brännande/svidande) i högerarmen. Rörde jag huvudet det allra minsta kändes det som om armen skulle slitas av.
Det brände och sved i tummen. Jag satt och blåste på den hela tiden.
Det började att väsa, som en gasläcka, i huvudet, väldigt högt.