Den 14 januari var jag på en vanlig slätröntgen. Den visade inga förändringar jämfört med  slätröntgen den 5 december 2001. Ländrygg och bäcken röntgades också vid detta tillfälle. Eventuellt hade jag en något uträtad s.k. lordos ("ländryggsböjen"). 

Den 17 mars kom jag till slut till en magnetröntgen (MR) på NÄL, Trollhättan.

Främsta anledningen var att jag inte blev bättre. Tvärtom jag blev sakta sämre.

Jag har nog inte nämnt det tidigare så jag gör det nu. Jag köper alla röntgenplåtar och begär kopior på alla remisser och remissvar. 

En nackdel med detta är att doktorerna bli lite skeptiska. Av vilken anledning begriper jag inte riktigt. Men man ser på en del att de tycker att de har att göra med en underlig jäkel. Kanske är han lite hysterisk?

Det där får man lära säg att ha överseende med. Jag vill ha dessa kopior för att själv hålla ordning, på mig själv.

Att köpa kopior på röntgenplåtar och plåtar från magnetröntgen handlar mer om att jag är nyfiken och vill själv kolla och vrida och vända och lära mig!

Nu har jag ju fördelen att jag begriper ju vad det är jag ser på de där plåtarna. Det är det ju inte alla som gör.

Ska passa på att nämna en lite underlig sak i samband med magnetröntgen. En magnetröntgen går till så att kroppen utsätts för en ruggigt kraftig magnetisk laddning vilket får ett specifikt ämne, att så att säga ställa sig åt samma håll och sedan när magnetismen stängs av så åtgår detta ämne till sitt ursprungliga läge. Beroende på vilken typ av vävnad, organ detta ämne finns i går det olika fort. Detta mäts med känslig mätutrustning och sedan beräknar en dator alla uppgifterna och man får en uppgift om en specifik punkts tredimensionella läge och densitet. Detta är en digital bearbetning. 
Nu till det underliga. Det går inte att få denna digitala information? De har inte tekniken för det på alla sjukhus. Så de skriver ut informationen på röntgenplåtar? I förhållandevis pyttesmå bilder där detaljerna ibland är svåra att se?

Här har de alltså en teknik där de i princip skulle kunna få en perfekt tredimensionell bild av vilken vävnad de nu var intresserade av och i dator kunna vrida och vända på den och precis "peka" var de vill "skära upp" och titta närmre.

Nerver & muskler har dock MR svårt att direkt särskilja. Det krävs det specifik kontrast till.

Så, jag får nöja mig med små bilder på röntgenplåtar som jag sedan med lite speciell ljusteknik skannar och på så sätt digitaliserar informationen, igen? 

På NÄL, inom NU-sjukvården, har de "digitaliserat", röntgen. Exakt i vilken omfattning känner jag inte till. Men det låter ju som om man utnyttjar tekniken i rätt riktning.

Med bilderna 4.01a&b försöker jag visa skillnaderna mellan en frisk halsryggrad och min halsryggrad.
Jag har också märkt respektive kota med "sin" beteckning. 
Tittar Ni på bild 4.01a så ser ni en halsryggrad som är "rak" och endast lätt böjd, bakåt. 
Den grå "strängen" mitt i bilden är ryggmärgen. Det vita på ömse sidor om den grå strängen är fett som skyddar ryggmärgen. I detta utrymme finns också ryggmärgens blodförsörjning. 
Titta nu på bild 4.01b. Först ser ni att den (min) halsryggrad är mer böjd, bakåt. Det beror troligtvis på två saker; 1. att klämda nerver signalerar till muskler i nacken att dra ihop sig. 2. att det sker en liten kotförskjutning, framåt, i och med att diskarna" trycks ihop.
Ni ser också att fettet som omger ryggmärgen är "bortpressat" i nivåerna C4-C7. 
Ni ser också att det "buktar" in extra mellan kotorna C4-C5 & C5-C6. Det är sannolikt benpålagringar. Det kan också vara "stelnade" diskbråck.

Vi ska fortsätta analysen av magnetröntgenundersökningen. Vi ska nu "titta" på bilder som "skivar" upp halsryggraden på "andra hållet", horisontalt.

Läkarbesök.
Den 1 april händer något märkligt. Jag träffar samma ortopedöverläkare som jag besökte i februari 2002, Dr HL.
Mina slätröntgenplåtar hänger på visningstavlan när vi kommer in. Mina magnetröntgenbilder ligger i ett brunt fodral. 

Doktorn kommer in, med röntgensvaret, TextScanning 4.01, i sin hand. Han läser högt texten och säger sedan att detta är inget man behöver bry sig om. Det är mycket vanliga fynd och att dessa fynd skulle ha något med mina besvär att göra det trodde han inte. Han fortsatte med att han inte kunde hjälpa mig bl.a. beroende på att han var endast en "halv" läkare?
Någon specialistremiss till t.ex. specialkliniken i Jönköping ville han inte skriva eftersom: "De inte kunde mer än vad han kunde". 
Och någon remiss till Neurolog ville han inte skriva det heller för: "Det blir billigare om din husläkare skriver den." 

Jag var mer eller mindre "paralyserad" efter det besöket. Jag förstod snart att han sannolikt inte ens tittat på magnetröntgenplåtarna.

På något sätt "tog jag mig samman". Jag kontaktade sjukgymnastiken. Vi hade ju nu bilder på hur det såg ut och vi kunde då lägga upp ett träningsprogram för det.

Det blev först akupunktur.
Den här akupunkturbehandlingen var emellan åt smått "komisk". Enligt sjukgymnasten hade jag utvecklat något de kallar "apelsinhud". Det får man om ens muskler har varit spända under en längre period.
De spända musklerna "stoppar" delvis blodgenomströmningen till huden. Huden blir "läderartad".

Det hade emellanåt den lustiga effekten att sjukgymnasten inte fick in nålarna där han hade tänkt sig det. De böjdes.

Och hade han väl fått in nålen genom den sega huden så hände det att den böjde sig ändå. Mina muskler kunde vara väldigt spända emellanåt. Så spända så att det inte gick att sticka en akupunkturnål i dem. Så då fick den läggas utmed muskeln i stället.

Den typ av akupunktur jag fick var s.k. TENS. Det står för Transkutan Elektrisk NervStimulering. "Transkutan" betyder "via/genom huden".

Jag fick oftast ca 12 nålar och till 8 kopplades ström. Det var inte speciellt njutningsfullt, men vad gör man inte för att eventuellt nå en förbättring?

Efter de första behandlingarna var jag helt slut. Sov i flera timmar när jag kom hem.

Efter ca 5 behandlingar vände det. Jag kände att jag v ar trött och svag när jag gick till akupunkturen och nästan skuttade därifrån.

Eftersom akupunkturen hade så god effekt på mig ville sjukgymnasten gå vidare, utöver den normala behandlingsomgången om 10ggr. Så vi fortsatte till 12ggr. Sedan kom semestrarna.

Jag fick med mig en hemmavariant av TENS. Först med två elektroder sedan med fyra. Då är det inte nålar utan plattor man fäster på huden med en elektriskt ledande gel emellan.

Detta använde jag dagligen över hela sommaren. Började dock känna att jag blev visserligen något mer avslappnad i övre delen av ryggen men besvären i armarna ökade?

Sjukpensionering.
I maj 2004 tvingades jag till tidsbegränsad sjukersättning, 1,5 år, t.o.m. aug 2005.

Beskedet kom som en chock.
Handläggaren ringde och meddelade att jag skulle "erbjudas" tidsbegränsad sjukersättning. På min fråga om "erbjudas" innebar att jag kunde tacka nej blev hennes svar "Nej". Märkligt "erbjudande".

Jag blev givetvis upprörd eftersom detta skulle innebära ytterligare ekonomisk försämring i en redan ansträngd ekonomi.

Jag läste aktuella lagar och kom snart fram till att det F-kassan gjorde hade de laglig rätt att göra men knappast etisk och det stämde inte med deras "uppdrag".

Vid ett tillfälle fick jag prata med en sektionschef. Denne sa till mig att: "om jag inte var nöjd med handläggningen så kunde jag ju friskskriva mig." Vad svarar man på det? Jag blev stum. Synd att jag inte JO-anmälde det puckot vid det tillfället.

Jag försökte ha tät kommunikation med min handläggare eftersom jag ansåg att det inte gått rätt till. Enligt lagen ska framläggandet till socialförsäkringsnämnden föregås av en utredning som jag ska vara informerad om. Dessutom ska alla andra möjligheter först vara prövade. Dessutom är det bara i tveksamma fall som handläggaren ska belasta nämnden med ett sådant här ärende.

Inget av detta fick jag gehör för. För att "kollra bort" det hela bytte de handläggare. Jag bad då, enligt lagen, att få delta på socialförsäkringens möte då de behandlade min s.k. ansökan om tidsbegränsad sjukersättning. Jag ville vet hur detta skulle förbättra och underlätta mitt tillstånd.

Jag kämpade och slet för att försöka få rätt. jag kontaktade Riksförsäkringsverket och Regeringens socialförsäkringsutskott. Ingen respons. Kalla handen. Så jag gav upp. Jag orkade inte.

Som tur är har jag kvar min fasta anställning och det innebär att jag har en arbetsgivarförsäkring, afa, som ett extra skydd vid inkomstbortfall och långtidssjukskrivning. I mitt fall handlar det om ca 2500 SKR netto per månad. 
Totalt "tappar" jag ca 4000 SKR netto per månad, på att vara ofrivilligt sjuk. Jag vill jobba, men kan inte.
Det känns j-gt tung att mitt i detta läsa hur borgare vill sänka ersättningen ytterligare för att de har en teori om att då skulle fler säkert välja att gå tillbaka till jobbet. Precis som om man har ett val?

Jag sänder en tanke till alla de stackare som inte har/hade afa - skyddet. 

Remisser
R1: Min vårdcentralsläkare skickade en remiss till Neurologen på NÄL i april 2004.

I maj 2004 får jag ett svar från Neuorolgen på NÄL där jag informeras om att jag blivit placerad i "Kategori 3". Vilket då betydde följande:

Jag får också veta att väntetiden är mer än 48 månader.

Jag kontaktar givetvis min vårdcentralsläkare. Hon har inget remissvar fått. Så "vi" bestämmer att skicka remiss till Neurologen på Sahlgrenska och avvaktar remissvaret från Neurologen på NÄL.

Hösten 2004. Inget remissvar från Neurologen på NÄL. Jag kontaktar dem då och får veta att det svar jag fick från dem 040426 skulle ha uppfattas som ett remissvar.
När jag då påpekar att det inte stod så i "svaret" så får jag beskedet att de ska skicka mig ett nytt.

Jag kontaktar återigen Neorologen på NÄL och påpekar att det inte är samma lydelse under kategori 3. Och att den förra lydelsen gav både mig och min vårdcentralsläkare uppfattningen att det dels skulle komma ett remissvar och dels ett förslag på vidare handläggning samt att jag också var placerad i kö.
Jag får då veta att vårdcentralerna har fått information om förhållandena och om jag talar med min vårdcentralsläkare kommer jag att få rätt information. När jag då påpekar att jag ringer "på uppdrag" av min vårdcentralsläkare och att de inte har eller har fått någon sådan information, ja då avslutades samtalet mer eller mindre.

R2: Min vårdcentralsläkare skickar en remiss (second opinion) till neuroortopediska enheten Ryhov i Jönköping.

Den kom tillbaka med motivering om att eftersom VGregionen beslutat att inte betala behandling hos dem så var det ingen ide att de ägnade den (mig) någon tid. 

Jag gjorde då så att jag kontaktade neuroortopeden i Jönköping och fick pratat med en avdelningssekreterare som lovade lägga min journal på avdelningschefens bord. Med en speciell notering om att det handlade om en "second opinion".

Det går ett tag, jag får sedan en kallelse till en telefontid. 

041201 pratar jag med kirurg på Neuroortopediska i Jönköping. Resultatet av det telefonsamtalet blir följande remissvar: 

Det kändes som en enorm befrielse att få detta svar i mina händer. En specialist som tog mina fynd och besvär på allvar.

R3: Innan detta svar (R2) hann komma skickades remiss till Neurologen på Sahlgrenska.

Jag väntade ett tag, och så lite till. Då ringde jag ned till Neurologen på Sahlgrenska och frågade hur jag "låg till".

Då får jag till svar att läkaren som läst remissen gjorde bedömningen att jag hörde hemma på NÄL's Neurolog, så remissen hade skickats vidare dit.

Jag upplyser personen i andra ändan av telefonnätet om att jag och min vårdcentralsläkare redan skickat en remiss dit och fått svaret tillbaka att väntetiden är 48 månader samt att de rekommenderade oss att då söka annan Neurolog.

Jag vill också veta vad läkaren heter som gjort denna bedömning. En bedömning som i min mening verkar högst märklig.

Jag får inte veta annat än att det var en tillfällig doktor som nu inte arbetar där?

Det är i detta läget, november 2005, jag tar kontakt med patientnämnden, Där får jag en bra kontakt. Och handläggaren lovar att kolla upp hur det ligger till.

Tyvärr "släpper" handläggaren, inom VGregionen, senare mitt "fall" när denne får veta att jag får tid på Sahlgrenska.
Efter flera påstötningar, ger jag upp. Jag ville veta mer om remissen som "försvann" på Sahlgrenska Neurolog.
Den dök aldrig upp på Neurologen på NÄL dit den skulle ha skickats.

R4: Denna remiss skickas till Neurologen Kärnsjukhuset i Skövde.

2005-01-04 får jag en remissbekräftelse från Skövde

2005-03-17 får jag en kallelse till Neurolog- mottagningen, Kärnsjukhuset i Skövde, överläkare PS, onsdagen den 30 mars 2005, kl 09:30. Remissvaret.

R5: Nästa remiss skickas till Ortopeden på Sahlgrenska, 2004-12-14. Vi har då fått svaret från Neuroortopeden i Jönköping (R2).

2005-02-28 får besked om att jag kommer att få tid tidigast i april.

2005-03-03 får jag kallelsen. Tisdagen den 12 april 2005 kl 15:00 ska jag till Ortoped- mottagningen SU/Sahlgrenska och träffa Dr OH. Remissvaret.

I början på året skickar jag uppgifter till Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs, via internet.

I slutet på november får jag ett telefonsamtal därifrån. Jag hade missat att fylla från vilket sjukhus de skulle beställa röntgenplåtarna.

2005-03-17 får jag en kallelse till Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs (privat), Dr MR, torsdagen den 28 april 2005, kl 14:00.

2005-05-03 får jag ny kallelse; onsdagen 10 augusti 2005 kl 14:00.

2005-05-19 avbokade jag tiden i Strängnäs. Tack för allt besvär!