|
|
|
Logik |
 |
Vi tänker oss att en person gått ut på en is. Isen brister under P och P hamnar i en vak och kan inte ta sig upp på egen hand. P ropar på hjälp. |
|
En person befinner sig i en nödsituation och utan hjälp kommer P sannolikt att gå under. |
| |
|
|
|
 |
Den som känner sympati går ut till P hoppar i vaken och hjälper P ropa - på hjälp. |
|
Du kan inte förstå hur personen känner utan att själva ha upplevt eller upplever det personen känner. Och två är ju starkare än en.
Bägge blir blöta och sannolikheten att de klarar sig är minimal. |
| |
|
|
|
 |
Den som känner empati, ser sig omkring efter något hjälpmedel. Tar sedan t.ex. en lång kraftigare gren, kryper ut till vaken, skjuter fram grenen. Ber P ta tag i grenen och dra sig upp. Sedan tar sig bägge upp på säkrare mark. |
|
Du inser att du inte hjälper en person om du själv är i samma situation. Utan du hjälper bäst genom att inse vilken situation P befinner sig i och du engagerar dig utan att bli känslomässigt påverkad och/eller involverad.
P blir blöt men Du är torr och kan därmed fortsätta stötta P tills P klarar sig på egen hand igen. |
| |
|
|
|
 |
Den som känner antipati - fortsätter sin promenad och bryr sig inte om att P ropar på hjälp. |
|
Du bryr dig helt enkelt inte. Du kan inte se att du skulle kunna göra någon nytta. Var och en får väl klara sig själv. Av vilken anledning ska jag riskera livhanken? Idioten får skylla sig själv.
P kommer sannolikt inte att klara sig men Du går därifrån torr... |
|
|
|
|
| Diskussion |
|
|
|
Att på det här sättet föra in begreppet antipati är kanske inte riktigt rättvist. Det är mer med för att förstärka skillnaden mellan sympati och empati.
Antipati förknippas ju mer med att man är "mot" och "hat" samt "avsky". Och det är ju inte det jag illustrerar här ovan. Det är mer att vara "likgiltig" (men det går ju inte att hitta något snyggt "-pati" ord för det).
I en situation när en person behöver och ber om hjälp så kan det också vara så att du bär på en oförmåga. Och då kan det vara så att du känner att du helt enkelt inte kan engagera dig, även om du inser att du borde. Och kanske du normalt har förmågan men inte just då.
Är det så vill jag påstå att man faktiskt är olämplig att hjälpa. Risken är ju uppenbar att man går under själv. |
|
|