Vad är
coping?
Coping är begreppet för den strategi patienten använder
för att handskas med sitt besvär.
I stort sett kan man uppdela coping strategier i två grupper,
aktiva/konfronterande strategier och passiva/undvikande strategier.
Att använda passiva/undvikande copingstrategier är en klar
riskfaktor för att utveckla ett långvarigt problem och det är
viktigt att ta itu med detta.
|
Den som undviker (passiv)
* blir skrämd av att det gör ont och oroar sig för
framtiden.
* är rädd att smärta alltid betyder att skadan förvärras.
* vilar mycket och väntar på att smärtan skall gå
bort av sig själv.
Den som konfronterar (aktiv)
* vet att smärtan kommer att minska och är
inte orolig för framtiden.
* fortsätter sitt liv så normalt som möjligt.
* handskas med smärtan genom att vara positiv,
fortsätter att vara aktiv och att arbeta
|
Vilken strategi man använder har mycket att göra med hur
man tolkar besväret och med konsekvenserna av strategien (inlärning).
I stort sett kan man säga att ett beteende som är framgångsrikt
i att reducera eller eliminera smärtan kommer att öka i frekvens
i liknande situationer; det blir bekräftat. På samma sätt
kommer ett beteende som gör att smärtan blir värre att minska i
frekvens; det blir bestraffat.
Rädsla undvikande
– en förklaringsmodell
Ett viktigt exempel på hur tolkning och inlärning kan påverka
coping är mekanismerna bakom rädsla-unvikande. Första fasen,
betingningen, går till så att stimuli såsom en viss aktivitet
eller situation framkallar en reaktion t ex rädsla, ångest och
muskelspänning. I andra fasen blir dessa stimuli (aktiviteten
eller situation) tolkade som "hot" och detta kan sätta
igång undvikande reaktioner. Konsekvensen (minskad ångest, spänning
och smärta) av beteendet (att undvika aktiviteten eller
situationen) blir på så vis bekräftad. När denna inlärning
har skett är mönstret svårt att bryta. Patienten kan till i oändlighet
undvika kontakten med den ursprungliga hotande aktiviteten eller
situation. Rädsla-undvikande är associerat till specifika
tankepatroner som man ofta kallar för "katastroftankar".
Katastroftankar är negativa och förstärkta tolkningar av
situationer eller upplevelser.
Lästips
- Linton, S.J. (2000). Rädd för att röra
sig? "Rädsla-undvikande i utveckling och rehabilitering av
rygbesvär. Socialmedicinsk tidskrift, 5, 415-420.
- Linton, S.J. (1992). Smärtans psykologi,
muskuloskeletala besvär-teori och åtgärder. FOLKSAM.
- kognitivt
förhållningssätt
- konkreta
råd om aktivitet
- gula
flaggor
|