Mejl

Till STIG-BJÖRN LJUNGGREN

SBL svarar

Ämne: Stort och smått.

Hej Stikkan!

Nisse här.

Lite klargöranden och lite funderingar. Givetvis begär jag inte att du ska be om ursäkt för "händanden" eller företeelser som står utanför din kontroll.

Det var nog mer att jag upplevde det som ett personligt angrepp på mig (vilket du givetvis inte har en aning om), när jag läser att om att det finns en uppfattning (din?) att folk (alla?) kräver typ lyxvård. Det där berörde ju mig, som person.

Du skriver att man inte kan eller ska låta personliga upplevelser styra ens allmänna uppfattning (eller något ditåt)? Så gör vi ju alla, jämt. Du gör det och jag gör det. Total objektivitet går aldrig att uppnå. Vi har alltid en subjektiv värdering som påverkar allt vi tänker och presterar.

Jag respekterar dig, du är en framstående person och du har ett stort inflytande. Det är i alla fall min bild av dig.

Men, kan det vara så att när man är "stor" så fastnar man i de stora frågorna och kommer liksom inte loss till den grundläggande frågan, att det är de små frågorna som bygger större.

Det där blev kanske lite kryptiskt? Det jag egentligen menar som jag upplever att jag ser hos personer i din position och politiker är att avståndet växer mellan det jobb ni gör och den vanliga människans vardag. Och så glömmer ni vilken enorm förändringsresurs den "lilla" människan kan vara/är.

Jag ska belysa det med ett exempel om hur de "små" påverkar de "stora".

Under början av 90-talet arbetade jag som konsulent i missbruksförebyggande frågor i Trollhättans Kommun (som numer heter Trollhättans Stad(?)).

När det var Sveriges tur att vara värd för en stor internationell sammankomst av missbruksförebyggande krafter världen över var jag givetvis på plats.

Jag vet inte hur det gick till, men jag tror jag blev knuffad, men jag står där i talarstolen och på stapplande Engelska beskriver det arbete jag lett i Trollhättan och jag förklarar det för en internationell publik.

Efter min beskrivning ber 1 av 10 delegater från USA att få ordet. Han bad om ursäkt? De hade kommit till Sverige för att sälja sitt missbruksförebyggande koncept. Sedan får de höra siffror presenteras som vida överstiger deras resultat.

Min bänkkamrat ber då att få ordet och förklarar den Svenska framgången bl.a. med att vi i Sverige har våra folkrörelser. Det visade sig vara svårt för Amerikanerna att förstå det där. Så, på stående fot, inför oss alla, meddelar de att 8 av dem åker tillbaka till USA och två stannar kvar, i ett år, för att studera fenomenet folkrörelse.

När vi, Sverige, flaggade för att gå med i EU, lade jag ned det missbruksförebyggande arbetet. Arbetsuppgiften blev övermäktig när jag fick införselkvoterna som motståndare. Jag hade inte längre politiken på min sida, eller åtminstone som ett stöd. Motståndet blev för stort och dessutom minskades mina anslag successivt för varje år. Sista året, våren 1995, var det nere i ca 40000 SKR (Jag började 1990 med ca 120000 SKR).

Hösten 1995 började jag som "dataNisse" för samma arbetsgivare. Då hade jag "helt plötsligt" en budget om 4,5 miljoner SKR?

Sköt om dig.

Vänligen

Nils-Gunnar "Nisse" Nordlund

Keep on blogging!

Svar: Ämne: Re: Stort och smått.

jag tycker om att gräla på bloggen, du och andra som givit er in i diskussionen har livat upp den på ett sätt som det var länge sedan jag upplevde.

tack för det.

har läst om dina problem. hoppas kirurgerna vet vad de gör!

jag skissar med mitt Carpe Diem i Folkhemmet-projekt en problematisering av samhällsutvecklingen mer än en negativ kritik. jag tycker att det är BRA att folk försvarar sina rättigheter. och att välfärdsstaten har en välfärdsgaranti. men individualiseringen kostar! var drar vi gränsen för det allmännas och det privata?

nåja.

hör av mig lite senare, nu ska jag iväg.

guds frid.

SBL