Kommunen får sopa upp

Farhågorna om att utförsäkrade människor tvingas söka socialbidrag ser ut att besannas. Inte minst efter uppgifterna om att många, i motsats till regeringens beräkningar, får sänkt ersättning.
Vad åtestrår då?

LEDAREN
MÅNDAG 10.03.22

Varannan långtidssjukskriven person som har slussats över till Arbetsförmedlingen har fått sänkt ersättning. Några drabbas mer, andra drabbas mindre men det stora flertalet får kallt räkna med en tusenlapp mindre i månaden att leva på. Det är mycket pengar på en tidigare inkomst på kanske 7000-8000 kronor, mycket pengar för dem som redan idag lever på marginalen.

När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) till sist kom till skott och presenterade en lösning till ersättning för dem som skulle utförsäkras vid årsskiftet, var det en nöjd och belåten arbetsmarknadsminister. Han lovade då att “de flesta skulle få höjdersättning” men det löftet kom alltså på skam.

Detta faktum har redanbörjat ge utslag i kommunernas budget för socialbidrag. I till exempel Trollhättan stad har kategorin människor med sänkt eller indragen ersättning ökat med sju till tolv personer per månad sedan årsskiftet. Det motsvarar en ökning med 300-400 procent. Att detta belastar både budget och personal ute i kommunernas socialtjänster hårt råder det ingen tvekan om. Det är kommunerna som får sopa upp efter regeringens förändringar som ju skulle bli så bra, som ju skulle öka ersättningen, enligt ansvarig minister.

Det är inget fel på ambitionen att få långtidssjukrivna på benen igen, att deras arbetsförmåga testas och att de, med hjälp av rehabilitering, kan komma ut på arbetsmarknaden. Det låter bra och enkelt men det är, dessvärre, inte lika enkelt. Vägen dit är lång och mödosam för många, och den rådande arbetslösheten, gör knappast saken lättare. Långa vårdköer och väntetider till sjukgymnastik och andra behandlingar, gör heller inte situationen ljusare.

Det har sagts förr men det tål att sägas igen: Människor som är sjuka och vars läkare avråder från arbete, vilket det än må vara, ska självklart ha rätt till sjukersättning. Den rättigheten, att vara sjuk och slippa oroa sig för ekonomin, är värd att slå vakt om. För de allra flesta människor är hälsan, förmånen att få vara frisk och försörja sig genom ett arbete, den finaste gåvan livet kan ge. Det är, tyvärr, inte alla människor förunnat ,men de som drabbas av en olycka eller en segsliten sjukdom, ska mötas av respekt och hänsyn. De ska inte mötas av misstro, inte behandlas som en samling hypokondriker.