ngn.blogga.nu

Stress

Stress vill jag påstå vara ett av de mest kulturberoende tillstånden som jag kan komma på. Mycket av den stress vi upplever i Sverige hänger ihop med vår välfärd.

Och jag har inte som mål att vara heltäckande i min lilla redogörelse. Vill man grotta ned sig i ämnet 'Stress' så finns det en uppsjö av kunskap att hämta på bibliotek och säkert om du söker via någon s.k. sökmotor på internet.

All påfrestning som är långvarig, störande och inte ger förväntat resultat, om sådant finns;
Värk (sjukdom),
För mycket jobb,
För lite jobb (understimulering),
Stökig familjesituation,
Dåliga relationer,
Okunskap, etc...

All stimulans eller ansträngning , utöver det vanliga, som är givande och ger förväntat resultat, om sådant finns;
Kämpa för att få ett bra betyg (öka sin kunskap),
Ge järnet i jobbet och lyckas och dessutom få beröm,
Spara (pengar) till något som är roligt - även om du har dåligt med pengar,
Idrottsprestationer (även små motionsprestationer), etc...

Om vi nu antar att du upplever din stress som negativ ja då blir även den positiva, negativ. Stress som stress, kroppen, hjärnan märker, eller gör ingen skillnad. Lätta att hamna i en negativ stresspiral, med andra ord.

Och det är då också lätt att tro att den stress som tidigare stimulerade dig fortfarande gör det. Generellt; Mår du inte bra, så blir sannolikt all stress negativ.

Stanna upp! Är det första jag vill tipsa om. Stanna upp och känn efter 'lyssna' på kroppen. Vad säger den till dig? Mår du bra?

Det främsta problemet, vill jag påstå, är att den som stressar inte är 'här' Den är i tankarna oftast i 'nästa steg'. Eller i en framtid som är mer eller mindre oroande.

>>> 

Håll andan.
Jo det är sant. Håll andan, känn efter hur det känns, dra gärna upp axlarna mot öronen, jobbigt?
Andas ut långsamt, 'sjunk ihop' eller slappna av. Hur känns det?
Du ska alltså lära dig skillnaden mellan att vara 'stressad' och att vara 'lugn'. Och att du kan be- stämma det.
Gör det minst tre gånger per dag.

>>> 

Ta ett djupt andetag och pusta ut: "Phu!".
Det ger hjärnans stressystem en signal om att 'faran är över'. Och kroppen kan då sluta producera s.k. stresshormoner.
Gör det flera gånger om dagen.

>>> 

Det först du ska göra när du vaknar på morgonen är att le. Oavsett hur du känner dig. Le med munnen. Bara gör det. Ifrågasätt inte!
Det där sätter igång positiva kemiska processer, i kroppen och främst i hjärnan.

>>> 

Ta kontakt med t.ex. någon sjukgymnast och be att få s.k. avspänningsträning (avslappning).
Målet är att du ska ta minst en avslappningsstund, per dag.

>>> 

Träna dig i att bara tänka positiva tankar om framtiden.
Negativa tankar skapar stress. Och dessutom är de fullständigt meningslösa - i verkligheten. Det är ingen mening att tänka negativa tankar om morgondagen eftersom den inte finns. Och du vet inte vad som kommer att hända.
Det värsta som kan hända om du tänker positivt om morgondagen är att det kanske visar sig att du hade fel. Skit idet! Tänk positivt ändå. Och då även om nästa dag. Effekt: Du mår bättre.
Jämför med vad som händer om du tänker negativt om morgondagen och det blir skit. Ja då fick du rätt! Dina 'farhågor' besannades. Effekt: Du mår sämre.

>>> 

Överkursen är att 'förlåta' dåtiden.
Många gånger är stress en 'flykt från något'. Man mår inte bra. Det fins kanske oförrätter i historien som man inte kan eller orkar ta tag i.
Säg förlåt, till de oförrätterna eller händelserna eller tankarna eller vad det nu kan vara som är 'dåligt'.
Även här har du allt att vinna på att förlåta. Vad är det för mening med att bära en massa skit?

>>> 

Och så då det jobbigaste av allt. Lär dig att leva 'här och nu'. Var 'närvarande', i nuet.
När du är ute och promenerar ge f-n i s.k. 'freestyle' och mp3-spelare etc. Du ska titta dig omkring. Vad ser du? Vad luktar det? Vad hör du?
Och de enda tankar du ska tänka är de som har att göra med de intryck du får, från det som är där du är.
När du äter mat. Kasta inte i dig maten. Titta på den (kanske lika bra att slänga den?). Lukta på den. Se dig omkring, där du sitter. Hur ser det ut? Finns där andra människor? Titta och tänk tankar som kommer från det.
Träffar du någon som känner dig eller som du känner. Jamen stanna då, ordentligt. Hälsa och prata. Stå still! Lyssna!
Planera inte in en 'massa' saker. Planera så lite som möjligt. Är det något du ska planera in så är det dina avspänningsstunder, korta som långa.
Det gäller också att tänka positivt i nuet. Även om det blir fel och tokigt så finns det oftast något att lära av det. Om inte för dig så sannolikt för någon annan.

Ett exempel, från verkligheten:
En vårdperson säger, vid dagens slut: "Idag har jag hjälpt 30 stycken!"
Vårdpersonens kollegor som också hjälpt 30 personer säger: "Idag hann vi inte med 5. Vad jobbigt!"

Vilken känsla bär respektive med sig hem? Vilken känsla har de med sig, till nästa dag? Vem tror ni har det 'bästa' bemötandet gentemot patienterna?

Jag förbehåller mig rätten att bedöma om dessa ska läggas till. Gör jag det så kommer tillägget att "märkas" med signatur från den som föreslagit det.