blogg.ngn.nu

Meningen med livet

Ett enkelt lättbegripligt kanske inte så uttömmande svar men ett fullvärdigt och enligt mitt tycke fullständigt sant svar.

Vill man krångla till det kan man ju komplicera det hela genom att ställa frågan: "Vad är meningen med mitt liv?" 

Ja, vad kan meningen vara med just ditt liv? Har inte en susning. Men jag kan ju spekulera lite sådär allmänt.

Jag ser vår mening, med livet utifrån att vi är däggdjur. Alltså är just jag satt till livet för att föra mina gener vidare. Lyckas jag inte med det, ja då var det väl det som var meningen med mitt liv.

Sedan kan man ju välja att se på det hela utifrån att det kanske var en rackarns miss det där att vi fick s.k. intelligens. Hade vi inte fått det, ja då hade ju meningen inte varit något problem.

En annan aspekt på meningen med livet kan också vara att betrakta det som att vår uppgift med livet är att vi ska vara goda.

Lite tråkigt blir ju det ju då med alla de som nu inte är goda. Hur blir det med deras mening, då? Lever de i någon slags omening?

För att spekulera vidare kan vi raskt hoppa till synsättet att meningen med livet är att inte äga några materiella ting.

Men med den betraktelsen så måste materialisterna vara djupt olyckliga. Är det det? Ja, tveklöst ja. Det är inte prylarna i sig som ger en människa lyckligare. Möjligtvis skulle det vara själva anskaffandet, sedan är det kört - bara tråkigt. Nästa pryl! Och helst snabbt.

Vi kan inte diskutera meningen med livet utan att nämna Gudstron. Vad ska vi tycka om betraktelsen att det är en Gud som gett oss en mening med vårt liv? Jo, nog kan det vara så. Men hur får jag i så fall reda på just min mening? Och om jag nu då inte tror på Gud, hur gör jag då? Är jag verkligen en vilsen, ovetande och egentligen djupt olycklig själ eftersom jag inte sett ljuset?

Självklart inte. Guds allsmäktighet räknar ju givetvis in även de icke troende i sin skara av goda själar. Jag kan inte tänka mig en Gud annat än som god.

Givetvis skapar Gudstron ett problem när man betraktar all ondska. Beror denna ondska på att det finns en djävul eller på att alla inte är s.k. frälsta?

Problem! Alla religioner drar med ett mer eller mindre historiskt blodigt förflutet (ondska i Guds namn). Av den anledningen tror jag inte på någon religion. Däremot kan jag tänka mig en Gud. Något allsmäktigt. Men då mer som ett stort kollektivt medvetande.

Jag förbehåller mig rätten att bedöma om dessa ska läggas till. Gör jag det så kommer tillägget att "märkas" med signatur från den som föreslagit det.